♥

Jag har aldrig mått bättre. Jag har väldigt många människor runt omkring mig som älskar mig och vill mig väl, jag har mål och drömmar, jag har någon att leva för, jag är starkare än jag någonsin har varit.

Men jag ska erkänna något. Jag har alltid haft respekt och en rädsla för döden. Jag har alltid varit rädd att förlora någon jag älskar. Det är jag fortfarande rädd för. Men vet ni mer vad jag är rädd för? Jag är rädd för att dö. Jag är inte rädd för att det ska göra ont eller att det ska vara läskigt. Jag är rädd för att förlora tid. Tid här på denna underbara jord, i detta underbara liv! Jag har så mycket kvar att göra, no way att jag är klar! Jag har en lista på 100 saker jag ska göra innan jag dör. Flytta till USA, äta kebabtallrik, gifta mig med the love of my life, bli låtskrivare, besöka Paris, kyssa någon i regnet. Jag ler alltid när jag tänker på min framtid och allt som kommer hända. Jag vet inte vad Gud har planerat för mig, men jag vet att det måste vara något spännande!

Anledningen varför jag skriver det här inlägget är för att jag läste denna kommentar på en blogg; "Livet är ingen gåva, det är ett måste."

Nej, nej, NEJ! Livet ÄR en gåva! Det finns stunder som är svåra och stunder då man önskar att smärtan var mindre, men det finns alltid hopp! Det gör mig ledsen när jag ser människor som skriver sånt, det gör mig ledsen att dom inte ser möjligheterna och all kärlek som egentligen finns omkring dom.

Jag har hört att dom lyckligaste människorna är dom som har förlorat mest. För det är dom människorna som verkligen kan uppskatta var dom har.

Uppskatta vad DU har! Och njut, njut av livet! Det finns alltid hopp.